Du hinner fylla i ordet jag tappade och avslutar meningen åt mig.

 

Du skriver i ett sms att jag är den enda som förstår dig, men när jag svarar att så är det inte alls och det tror jag inte på börjar du prata om något annat. 

 

Du pratar om oss två som ett Vi. 

 

Du säger "elin, vi löser detta imorgon" och vänder dig inte bort. 

 

Du säger att "det ger karaktär" när jag förklarar att jag är en person som är i alla fyra hörnen i ett rum. Samtidigt. 

 

Du säger att jag aldrig ska sluta vara jag. 

 

Du får mig att känna mig trygg, bara av att sitta i andra änden av soffan.

 

Du skrattar och säger att jag kanske är "lite störd" men att "du också är störd" och senare den kvällen skickar du "vi är störda båda två." 

 

Du skickar en länk på en lägenhet som är allt jag någonsin drömt om. Inte för att vi ska flytta ihop, utan för att du vet precis hur jag vill bo och hur jag vill ha det.

 

Du skojar om att du åtminstone kan få 1 kvm2 i min lägenhet som jag vill ha, så att du kan säga att du äger en lägenhet med tegelvägg. 

 

Du säger att det inte gör någonting att jag inte skrev grattis på din födelsedag. "Du visste ju faktiskt inte, och det är ingenting jag firar egentligen." 

 

Du svarar "haha söt" när jag skrev vad jag drömde den natten.

 

Du frågar vad jag menar, när du inte förstår. 

 

 

Jag vet att jag inte är kär i dig, för det är något jag inte sysslar med. Jag vet att du inte är kär i mig, för du var nyligen kär i någon annan.

Men jag tror att jag börjar hoppas, att jag kanske börjar syssla med något annat. Och att du kanske blir kär igen. Någongång.