Onsdag 18 maj.

Jag klarade farmakologin, jag klarade hela bma007, vilket också innebär att jag är färdig med ALLA salstentor under första året och att jag dessutom nästan är helt teoriklar. Jag har en heminlämning, ett seminarium och 69 timmar praktik kvar. Sedan är jag 33,33333...% sjuksköterska, 1/3 sjuksköterska. En tredjedel. Bara två tredjedelar kvar. 4 terminer. 2 år. 
 
Jag tror inte det finns någon som förstår hur stort detta faktiskt är, och jag förstår det. Jag tror att det är svårt att förstå hur många timmar vi lägger ner på att nöta in alla latinska termer, hur många timmar (vi) jag har lagt på att se filmer på vårdhandboken för att se hur en kateterisering av urinblåsa går till eller hur man tar blodtryck på rätt sätt eller hur mycket det faktiskt är som vi ska få och faktiskt kunna. Som vi praktiskt sen ska kunna utföra. Hur många kvällar och nätter man låter sömnen lida, hur gott man firar när man klarat en tenta, hur glad man blir när man avslutat en kurs. Hur besviken man blir, när man kuggar en tenta. 
 
Det är nog svårt att förstå att vi pluggar jävl*r järnet i tre år, för att sedan BLI, inte jobba som, sjuksköterskor. Vi förändrar vår identitet under 3 år, vi legitimerar oss, vi blir sjuksköterskor för livet. Vi förändrar vårat förhållningssätt, vi förändrar vår kritiska granskning, vi förändrar hur vi ser på saker, hur vi påverkas av saker, vi förändrar oss själva. 
 
Det bästa, man kan få höra, av en patient är "du är som klippt och skuren för detta yrke" när man egentligen under ett tag har tvekat. Kommer jag att klara av detta? Är detta rätt för mig? Klarar jag av detta? Ett G på en tenta är ingenting gentemot den bekräftelsen. 
 
Herregud, jag ska bli sjuksyster ja tralala' 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

NAMN:
Kom ihåg mig?

E-MAIL (Eller en hemlig kärlekshälsning):


BLOGG:


KOMMENTAR:

Trackback